- Project Runeberg -  Pingvinön /
6

(1910) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dokumentens mängd. När något är kändt blott genom ett enda
vittnesbörd, godtager man det utan mycken tvekan.
Svårigheterna börja, då tilldragelser omtalas af två eller
flera vittnen, ty deras utsagor äro alltid motsägande,
alltid oförenliga.

De vetenskapliga skälen till att föredraga en
version framför en annan äro väl stundom mycket starka,
men aldrig äro de så starka, att de rå på våra lidelser,
våra fördomar, våra egna intressen eller öfvervinna den
lättsinnighet, som är gemensam för allä allvarliga
människor. Därför framställa vi ständigt tilldragelserna
partiskt eller ytligt.

För flera lärda arkeologer och paleografer hemma
och i utlandet framhöll jag de svårigheter, med
hvilka jag hade att kämpa vid nedskrifvandet af
pingvinernas historia. Jag fick röna deras förakt. De
betraktade mig med ett medlidsamt leende, som tycktes
säga: »Skrifva vi historia? Försöka vi utdraga den
minsta smula lif och sanning ur en text, ur ett dokument?
Vi utgifva texterna rätt och slätt. Vi hålla oss till
bokstafven. Endast bokstafven är uppskattbar och
bestämd. Anden är det icke. Idéerna äro fria fantasier.
Man skall vara mycket fåfäng för att skrifva historia:
man skall ha fantasi».

Allt detta låg i våra förnämsta fornforskares blick
och leende, och det gjorde mig djupt nedslagen att tala
med dem. En dag, då jag efter ett samtal med en
framstående sigillograf kände mig mera modstulen än
vanligt, kom plötsligt denna tanke för mig:

»Men det finns ju ändå historieskrifvare. Deras
släkte är inte alldeles utdödt. Vi ha ännu en fem, sex
stycken i Akademien. De utgifva inga texter; de skrifva
historia. De skola väl åtminstone inte säga mig, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fapingvin/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free