- Project Runeberg -  Pingvinön /
9

(1910) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

holländarna, som 1598 kommit fram till Kap Magellan,
fingo namnet pinguinos, utan tvifvel för sitt fett. Men
om aptenodyterna kallas pingviner, hvad skola då pingvinerna
hädanefter kallas? Det säger inte doktor J. B.
Charcot, och han tycks inte bry sig det allra minsta
om det. [1]

Nåja, om nu hans aptenodyter blifva eller återgå
till att vara pingviner, det får man finna sig i. Han
har gjort dem kända och därmed också förvärfvat sig
rätt att gifva dem namn. Bara han vill låta de
nordliga pingvinerna få vara pingviner. Det blir då
nordpingviner och sydpingviner, arktiska och antarktiska,
alcidéer eller gamla pingviner och spheniscidéer eller
forna aptenodyter. Det kommer kanske att förbrylla
ornitologerna i deras bemödande att beskrifva och indela
simfåglarna. De skola nog fråga sig, om verkligen ett och
samma namn passar for två släkten, som bo vid hvar
sin pol och skilja sig i flera afseenden, särskildt till
näbben, vingarna och fötterna. Hvad mig beträffar,
finner jag mig mycket lätt i denna sammanblandning.
Mellan mina pingviner och doktor Charcots kunna väl
finnas en del olikheter, men likheterna tyckas vara vida
flera och mera djupgående. De förra såväl som de senare
utmärka sig genom en allvarlig och säflig min, en komisk
värdighet, en tillitsfull förtrolighet, en spjufveraktig
godmodighet, ett på samma gång tafatt och högtidligt sätt.
Både dessa och de andra äro fridsamma, mångordiga,
nyfikna, allmänintresserade och kanske litet afundsjuka
på högre stående.

Mina hyperboréer hafva, sanningen att säga, icke
fjälliga, utan med små fjädrar betäckta vingar. Ehuru


[1] J.-B. Charcot, Journal de l’expédition antarctique française 1903,
1905, Paris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fapingvin/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free