Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudet och gick till andra byar med den helige Maëls
budskap.
När han var långt borta, satt ännu Orberosa hopkrupen,
i älskogshalmen med ena handen mot knäet och
hakan i handen och funderade öfver det hon hört. Ehuru
hon för Krakens vidkommande långt mindre fruktade en
jungfrus makt än väpnade mäns styrka, kände hon sig
icke lugn, när hon hört den helige Maëls budskap. En
dunkel men säker instinkt, som ledde hennes göranden
och låtanden, sade henne, att Kraken hädanefter icke
kunde vara drake lika tryggt som förut.
Hon frågade oxdrifvaren:
»Min hjärtegris, hvad tror du om draken?»
Bondbassen skakade på hufvudet:
»Nog fanns det förr i världen drakar, som ställde
till förödelse på jorden; de kunde vara stora som berg.
Men nu finns det inga, och jag tror, att det som folket
här tar för ett fjälligt vidunder, är antingen sjöröfväre
eller köpmän, som på sitt fartyg fört bort den sköna
Orberosa och de vackraste af Alkas barn. Och försöker
någon af de där röfvarna att stjäla från mig
mina oxar, skall jag nog med våld eller list laga så, att
han inte kan skada mig.»
Dessa oxdrängens ord ökade Orberosas farhågor och
ingåfvo henne ganska mycken oro för en make, som hon
älskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
