Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall följa med de lektioner,; ni gifver dem, för att själf
lära mig något. Ni skall undervisa modern på samma
gång som sönerna».
Men den unge munken urskuldade sig, än med att
han icke var nog lärd, än meid att hans stånd icke
tillstadde honom att umgås med kvinnor. Denna
.vägran eggade Glamorganas åtrå. En dag då hennes
lidande blifvit outhärdligt och hon låg och smäktade på
sitt läger, lät hon kalla till sig Oddoul i sitt rum. Han
kom af lydnad för drottningen men stannade på tröskeln
med sänkta ögon. Att han icke såg på henne, gjorde
henne otålig och sorgsen.
»Se», sade hon,; »min kraft är slut, det skymmer
för mina ögon. Min kropp är glödhet och iskall.»
Och när han teg och icke gjorde någon rörelse,
anropade hon honom med bönfallande röst:
»Kom hit till mig, kom!»
Och med sina utsträckta armar, som åtrån gjorde
långa, försökte hon fatta tag i honom och draga honom
till sig.
Men han flydde undan,; förehållande henne hennes
okyskhet.
Utom sig af vrede och fruktande, att Oddoul skulle
yppa hennes förnedring, uttänkte hon då ett sätt att
störta honom för att icke själf blifva störtad.
Med tårkväfd stämma, som genljöd i hela borgen,
ropade hon på hjälp, som om hon var utsatt för den
största fara. Hennes tärnor skyndade till och sågo den
unge munken, som flydde, och drottningenj som svepte
om sig sina sänglakan. De började alla ropa på mord,
och när konung Briari,- som hört oväsendet, trädde in
i rummet, visade Glamorgana honom sitt utslagna hår,’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
