- Project Runeberg -  Pingvinön /
119

(1910) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»O jungfruliga sierska», utropade jag, »du har alltså
anat min önskan och uppfyllt dpn. Du har visat mig
trädet, som bär den glänsande kvist, utan hvilken ingen
kan lefvande inträda i de dödas boning. Och sant är,
att jag lifligt önskat mig att få samtala med Vergilius’
skugga.»

Med dessa ord bröt jag den gyllene kvisten från
den åldriga stammen och störtade mig utan fruktan
i det rykande svalg, som leder till Stygens dyiga
stränder, där skuggorna hvirfla omkring likt vissna löf. Vid
åsynen af den åt Prosperpina invigda kvisten, upptog
mig Karon i sin båt, som knakade under min tyngd,
och jag kom till de dödas strand, hälsad af den trehöfdade
Cerberus’ ljudlösa skall. Jag låtsade kasta till honom
skuggan af en sten, och odjuret drog sig in i sin håla. På
denna strand kvida bland vassen de barn, hvilkas ögon
i samma stund öppnades och slötos för dagens blida ljus ;
där sitter Minos till doms öfver människorna inne i
en mörk klippgrotta. Jag gick in i myrtenskogen, där
kärlekens offer, Fædra, Procris, den sorggna Eryphyle,
Evadne, Pasiphaë, Laodamia och Cenis och den
feni-ciska Dido framsmäkta sina dagar. Därefter vandrade
jag öfver de ryktbara krigarnas dammiga fält. Bortom
detta öppna sig tvenne vägar; den vänstra leder till
Tartaren, de gudlösas hemvist. Jag valde den högra,
som för till Elysium och till Dis’ boningar. Sedan jag
upphängt den heliga kvisten vid gudinnans dörr,
anlände jag till väna nejder, som! badade i
purpurskimmer. Filosofernas och skaldernas skuggor gingo där under
allvarligt Samtal. Graoerna och muserna utförde lätta
danser på gräset. Den gamle Homeros sjöng,
ackompanjerande sig på sin landtliga lyra. Hans ögon voro
slutna, men hans läppar blixtrade af gudomliga bilder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fapingvin/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free