Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför ser du så konstig ut?» frågade emiralen
orolig.
Då sade Volcanmoul© i resignerad ton:
»Gamle vapenbroder, allt är upptäckt. Sedan en
half-timme vet regeringen allt.»
Vid dessa ord sjönk Chatillon tillsammans, alldeles
tillintetgjord.
Volcanmoul© fortsatte:
»Du kan bli häktad hvilkelt ögonblick som helst.
Jag råder dig ,att ge dig af.»
Han drog upp pin klocka och tilläde:
»Det är inte en minut att förlora.»
»Jag kan väl ändå titta bort till vicomtess Olive?»
»Det vöre en galenskap», sade Volcanmoul©, som
räckte honom ett pass och ett par blå glasögon och
önskade honom godt mod.
»Det skall inte fattas mig», sade Chatillon.
»Adjö, gamle broder!»
»Adjö och tack! Du har räddat mitt lif...»
»Det var ju inte mer än min plikt.»
En kvarts timme senare hade den tappre emiralen
lämnat Alka.
I La Orique steg han nattetid ombord på en
gammal kutter och styrde kosan mot Marsvinien. Men åtta
sjömil från kusten uppsnappades han af en örloigsbåt,
som gick mqd släckta lanternor och förde drottningens
af Svarta öarna flagga. Denna drottning hade till
Chatillon länge1 hyst en ödesdiger kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
