Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera hundra fotgängare, trängde igenom marken och
söndermalde ett par våningar med verkstäder och dockor,
i hvilka en mängd arbetare voro sysselsatta.
§ 2.
I sydvästra delen af staden, på en höjd, som sedan
gammalt kallades Sankt Mikaels skans, utbredde sig en
liten park, där några gamla träd ännu sträckte sina.
trötta grenar öfver gräsmattorna. På norra sluttningen
hade trädgårdsingeniörer anlagt ett vattenfall, grottor,
en ström, en liten sjö med öar. Därifrån kunde man
se hela staden med sina gator, boulevarder och torg,;
sina många tak och kupoler, sina luftbanor, sina
människomassor, som gingo höljda i tystnad och liksom
förtrollade genom afståndet. Denna park var det sundaste
stället i hufvudstaden. Rökmolnen skymde där icke bort
himlen, och dit förde man barnen att leka. Om
sommaren brukade biträden från kontoren och laboratorierna
i trakten sitta där och hvila sig en stund efter sin
frukost utan att störa den fridfulla ensligheten.
En junidag vid tolftiden kom en telegrafist,
Caro-line Meslier, och satte sig på en bänk längst ut på
norra terrassen. För att vederkvicka sina ögon med en
smula grönska vände hon ryggen åt staden. Carolina
var mörk méd i rödt skiftande ögon, groft byggd och
säflig och tycktes vara mellan tjugufem och tjuguåtta
år. Nästan genast satte sig en bokhållare vid
elek-tricitetstrusten, George Clair, vid hennes sida. Han var
blond, smal och spänstig och hade kvinnligt fina drag.
Han var knappast äldre än hon och föreföll yngre. De
träffades nästan dagligen på detta ställe, kände sym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
