Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in i en vikbotten, där vägen spärrades af land. Att
vända om hade beredt oss en krok på en mil omkring
en landtunga. Späjare utsändes för att utröna, huru
bred denna var, — inemot en kilometer blef resultatet,
en kilometer på obanad väg, öfver gärden och diken.
Situationen var fatal. Då visade sig vid stranden
några raska jäntor med sina kavaljerer; underhandlingar
inleddes om assistens för bärning af kanoterna
öfver näset, men motarbetades af de unga männen,
det vore att inkräkta på deras fridag, att störa dem i
deras idyll. Med diplomatisk skicklighet drogo vi
flickornas intresse öfver på vår sida; de grepo i
kanoterna och som en dans bar det af öfver gärden och
diken med en långsamt efterföljande trupp af de
genom tösernas energi distanserade drängarne.
Spänningen i forsarna, där all kraft, vilja och
själsnärvaro samlades i ett moment, medförde en reaktion.
Ändlös, tråkig, tröstlös, låg därför det spegelblanka
par mil långa Kynsivesi framför oss. Förgäfves vädjades
till kartan för att erhålla befrielse från utsikten
att i solbadd, utan en svalkande fläkt nödgas ro mot
ett fjärran, där horisonten begränsades af vattenlinjen.
När då vär sångare lät höra Pargas kalkskutdrängarnes
klagolåt:
Och myck’ ä’ ledsamt här i världen,
Men att öfver hela Porkal’fjärden
Frambogsera en kalkstensjakt
Jag därtill hyser ett stort förakt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
