Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vann sången gehör, man medgaf dess sanning och
bisserade sångaren. Men alt har en ända, så äfven
Kynsivesi. Landskapet väkte åter det domnande sinnet,
den sjunkande midsommarsolen gaf stämning, och
påskyndade af forsar och strömdrag nådde vi
midnattsstiden Laukas kyrkstrand.
Kokkoeldarne hade redan brunnit ut, det brantstupande
Saraakallio, vid hvars fot Rautalampi- och
Saarijärvivattnen blanda sina vågor, stod mörkt, höljdt
i en lätt uppstigande dimma; icke ens här flammade
någon lusteld. Vi hade tidigare vid Simonankoski trots
de lockande tonerna från byspelmannens fiol skyndat
vidare. Vid kyrkobyn hoppades vi få vara med om
midsommarvaka i större stil än där borta. Vår
väntan var besviken och endast med svårighet erhölls
slutligen nattkvarter.
Följande dag kommo vi fram till vårt närmaste
mål, Jyväskylä. Färden från Saimen till Päijänne var
lyckligen gjord — vattenvägen, om man undantar
lyftning af kanoterna förbi damluckor, vattenvärk och
de stridaste strömställena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
