Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakom oss. Lugn, nästan majestätisk, flöt floden fram
inom sin ram af skiftande grönska. Det hade nyss
regnat; skogen insöp i fulla drag den milda fukten;
vattenspegeln krusades ännu lätt af ett fint stänk från
de ljusa skyar, bakom hvilka solen dolde sig, lånande
åt dem sin glans utan att likväl genomstråla dem.
En ljudlös tystnad rådde i hela naturen; ingen
människoboning syntes, man var som i drömmarnas land.
Om Väinäimöinen med sin kantele eller Aino visat sig,
hade det förefallit oss helt naturligt; vi nästan väntade
att flodguden skulle komma oss till mötes och att
trädens osynliga skyddsandar skulle uppenbara sig för
oss. I denna stämning fortsatte vi färden längs samma
ständigt gröna strand, tills det tilltagande regnet tvang
oss att söka skydd i ett lutande, pittoreskt litet båthus.
Efter en stund sken solen åter klar, och i den
bästa stämning lade vi upp kanoterna vid Pölläkkälä
färjställe för att göra en åktur inåt landet. Vi ville
bese det egendomliga, efter Vuoksens fällningar halft
uttorkade Äuräipääjärvi och så önskade vi besöka de
egendomliga gamla ryska byarna i Mohla socken. På
denna fard utvidgades vårt sällskap, och när vi efter
två dagar igen inskeppade oss, bestod flottiljen af två
kanoter och en roddbåt. Kanoterna pröfvades förstås
efter hand af alla; och afundsamma blickar kastades
från båtens passagerare till de lyckliga paddlarena. I
båten hölls munterheten vid lif af roddarena, en
daglönare och hans hustru. De hade just slutat en hö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
