Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra. Far man utför den öfre, kan man genom
att i tid skära in i motströmmen landstiga ofvanför
den nedre. Härvid hör dock iakttagas att man icke
för tvärt och för tidigt gör manövern, som kan
medföra kantring. – Sist och slutligen må påpekas, att
färd utför forsar icke får göras af andra än fullt
vane kanotister, hvilka småningom vunnit skicklighet
genom att öfva sig i lättare strömmar. Ty forsfärder
äro icke utan fara. Går hög våg i forsen, får man
dessutom ett godt famntag af den skummande böljan.
Hårdt-väder. Kanoten står sig godt äfven i storm
och hög sjö, dock är rodden då tung och kräfver
synnerlig vaksamhet. Bättre är därför att söka land, än
att trotsa elementernas raseri. Ansättes man af hög
sjö, gäller det att hålla kanoten emot vågen, eller ock
så, att denna kommer rätt akterifrån. Våg från sidan
bör undvikas.
Kantring. Ehuru kantring icke är att frukta, om
vanlig försiktighet och eftertanke styr kanoten, bör
man som regel följa, att hafva ändan af fånglinan
fästad vid sig, t. ex. kring lifvet eller på annat sätt
angjord vid kläderna. Ty då man kastas ur kanoten,
kan denna icke drifva undan för våg och vind.
Med lätthet får man då tag i den och kan rida
gränsle öfver kölen tills land nås. I hårdt väder äro
törsök att vända kanoten på rätt köl ansträngande och
svårigheten att småningom draga sig in i sittrummet
stor. – Finnes icke reservpaddel, bör den enda äran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
