Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
II. Jakob Cederström och revolutionen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag själf kunde önska. Hvarpå jag i underdånighet
föreställde H. M:t, att stympad såsom jag var och
ännu icke fullt läkt, kunde jag icke med hopp om
framgång åtaga mig aktiv tjänstgöring i fält.»
Ordväxlingen fortsattes, och konungen slutade med att i
vredesmod gå sin väg. »Jag», säger antecknaren,
»förfogade mig hem, och frågan om organisation af jägarne
hördes icke vidare af.»
Äfven skriftligen protesterade den oförskräckte
unge officeren mot degraderingen. Han kunde ej anse
sig, skref han till konungen, såsom officer vid
Fleetwoods regemente, det yngsta i arméen; äfven om
Svea lifgarde försvunnit, kunde han ej hafva förverkat
sina rättigheter såsom löjtnant vid gardet, så mycket
mindre som han i strid mot rikets fiender mistat sitt
ben, blifvit hedrad med svärdsorden och jämte 39 af
regementets officerare varit frånvarande vid den affär,
som föranledt degraderingsåtgärden.
Cederströms uttalanden ådrogo honom en skrapa,
och hans onåd var gifven. Det må dock erkännas,
att konungen i själfva verket, i betraktande af sitt
despotiska och våldsamma lynne, förfor med oväntad
mildhet mot den djärfve opponenten. För sin egen
personliga del hade Cederström sålunda ej särskild
anledning att beklaga sig; och orättvis är sannolikt
den beskyllning, som mot honom framställdes, att
personligt hat mot konungen vållat hans energiska
arbete för åstadkommandet af Gustaf IV Adolfs
afsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
