- Project Runeberg -  Från farfarsfars och farfars tid /
147

(1900) [MARC] Author: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
II. Jakob Cederström och revolutionen 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKOB CEDERSTRÖM OCH REVOLUTIONEN 1809. 147

krigsbragder stod främst bland Sveriges krigare. Han
förklarade sig benägen att medverka till Sveriges
frälsning och yttrade därvid, att han icke kunde inse,
huru man kunde sätta i fråga, att icke åländska
armékåren vore den, som borde uppbryta mot
hufvudsta-den, i stället för den värmländska fördelningen af
västra arméen. Denna sistnämnda vore i fiendens
åsyn lika med den förstnämnda, men den ägde öppen
kommunikation med landet och kunde genom sin
bortgång från gränsen öppna fienden tillfälle till
invasion på rikets västra gräns och till att till äfventyrs
bemäktiga sig Bohuslän med Göteborgs stad; då
däremot den åländska arméens ställning med hvarje dag
blefve mera förtviflad, helst en enda dags stark storm
kunde bryta isen på Ålands haf, då hvarje man af
denna armé vore för Sverige förlorad.
Gardesregementenas enskilda förhållande till konungen ansåg
han vara något så underordnadt, att det icke alls
borde få tagas i beräkning af dem, som förenat sig
för landets frälsning. Han frågade, hvad dessa
regementen skulle i opinionen vinna på att denna armé
jämte dem blefve för Sverige förlorade? Funnes det
något regemente i svenska eller finska arméen, som,
efter de fullständiga relationer, hvilka blifvit till alla
lämnade öfver gardesregementenas förhållande, ....
icke erkände deras oförtjänta behandling och vore
villigt att offentligen förklara det? Slutligen frågade
han, hvem som kunde klandra, att en armékår
undandrog sig en ohjälplig undergång.

Jag bad honom med den kännedom om general
Döbelns personlighet, han ägde, säga mig, om han
trodde, att denne general skulle utan konungens order
kunna förmås att retirera öfver hafvet. - Han sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/farfars/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free