Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Tidens tecken» och den stridande kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parlamentarismens och pressens begynnelseskede, men
bådadera voro ännu i sin ynglingaålders kitsliga period.
I Sverige satt den gamle krigaren från revolutionens
tidehvarf med ära på Sveriges tron; men med hans
växande år hade icke, såsom han hoppats,
tacksamheten och vördnaden hos hans undersåtar vuxit
till. De funnos, som syntes vilja plocka bort hans
mannaålders lagrar bit för bit. Den nya tidens
krafter och sträfvanden rörde sig ännu i oklara,
obestämda former. — »Nil admirari», så lydde dagens lösen;
den heroiska stämningen var försvunnen; prosan och
nykterheten — nämligen förståndets, ingalunda
kroppens — voro rådande. Först årtiondets slut och 1840
talet medförde nya uppslag och stämningar.
I den lilla universitetsstaden i Sveriges sydligaste
provins afspeglade sig, skulle man kunna säga, till en
viss grad dessa allmänna förhållanden, om än i
minimal skala. Äfven här rådde, särskildt under
årtiondets första år, en viss senil afmattning efter de bättre,
innehållsrikare tiderna under århundradets första tiotal.
Först mot decenniets slut var det, som
ungdomligheten och de friskare strömningarna åter gåfvo
karaktären åt det hela. De berömda professorerna från
tiden omkring sekelskiftet — Lundblad, Norberg,
Fremling — hade gått till sina fäder. Det ena af
högskolans under 1810- och 1820-talen mest lysande
namn prydde biskopsstolen i Växjö, det andra skulle
just förflyttas till Karlstad; och de af Esaias
Tegnérs och C. A. Agardhs samtida, som stått dem
nära, uppehöllo ingalunda de stora traditioner, som
under deras tid gjort Lund till en af den svenska
litterära odlingens hufvudpunkter. Aterväxten, som
skulle ersätta hvad som mistats, saknades väl icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
