Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. När studenterna hurrade för sjuttiotvåan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTDEMONSTRATIONER PÅ 1830-TALET. 185
igen samtidens konstitutionella fraseologi: »Ty som
det är ungdomen klart, att en konstitutionell konung
representerar folkets majestät, så finnes bland denna
ungdom visserligen ingen, som ej högt älskar och
vördar den faderlige monarken på Vasas tron, ingen,
som ej förstår att skilja mellan konung och regering,
mellan fäderneslandet och det egna intresset.»
Skalden hade snart tänkt ut sitt tal; förut hade
han nedskrifvit en »Svensk frihetssång»:
»Söner af göternas mandom och ära
blomstra vi upp i den kraftiga nord.
Fri är vår ande som himmelens lära,
fri är vår älskade fädernejord.»
Den ungdomliga dikten slutar:
»Lyfte sig landet i strålande ära!
Ungdomen pryde sin fädernejord!
Frihet och ljus är vår kungliga lära,
ljuset och friheten lefve i Nord!»
Frihetssången afsjöngs jämte andra fosterländska
sånger vid studentsammankomsten samma eftermiddag
på Lundagård, och den förblef sedermera länge en
lundensisk studentsång. Den sjöngs ännu på 1860-talet
af studentgenerationer, som icke anade, att den första
gången varit hörd vid ett så kritiskt tillfälle som
72:ans hyllning.
Sedan sångerna förklingat och ungdomsskaran
samlat sig framför »gamla akademien» - nuvarande
biblioteksbyggnaden - höll Lindeblad sitt tal. Det
var helt kort och ganska ungdomligt, men innehöll
lika litet som frihetssången något förgripligt. Där
nämndes med vördnad »hjältekonungen» samt
hyllades »de ädla representanter vid innevarande riksdag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
