Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Kuggis.» (Ett minnesblad 1897.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»KUGGIS». 239
föreläsningssalen (nr 1) var nästan öde och tom. Det
kunde hända äfven berömda föreläsare att tala för
nästan tomma väggar. V. E. Svedelius, som var en
stor vältalare vid festliga tillfällen, hade i
hvardags-lag en viss benägenhet att fördjupa sig i detaljer;
och följden blef, att han någon gång, under senare
delen af en vårtermin, föreläste för ett fast
auditorium af - två personer, af hvilka den ene var
läsarens ödmjuke tjänare. I den stora lärosalen hade
Svedelii kraftfulla stämma med bergslagsbrytningen
sålunda fritt tillfälle att göra sig gällande.
I samma sal föreläste äfven längre tider K. A.
Hagberg dels estetik, dels nordiska språk; men han
hade i allmänhet större publik. Äfven han hade en
kraftig, malmfylld stämma och kunde vara vältalig
- äfven i hvardagslag. Man glömde honom ej lätt,
när man en gång hört honom från katedern, och ej
heller den träffande minnesbild, som ägnats honom
af hans ungdomsvän Orvar Odd (Sturzen-Becker):
»Du såg de allvarsamma anletsdragen,
en typ, ur någon isländsk saga tagen,
du hörde denna stämma utaf brons
- en fjällflods tonfall, ingen herdesångs;
och du tog hatten af: respekt och ära,
det billigt är, åt den, som äras bör! - -
Men det tiilägges:
. . . Det skall vittnadt bli och icke jäfvadt,
att där i detta bröst ett hjärta slog,
ett varmt, af fina känslor genombäfvadt,
och att den stränga masken dig bedrog.»
Sådan var han, Shakespeares och Eddans tolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>