Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östrabo. [Fragment.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRABO. 247
pliktuppfyllelsens art. Äfven när dagarna där blefvo
som mörkast, gjorde hon sin plikt i oförtröttad
kärlek. Här i hemmet på Östrabo hade hennes kraftiga,
gammalsvenskt redbara personlighet, full af hjärtats
välvilja och godhet, kommit till sin fulla utveckling
och fått sitt fulla erkännande.
Det var en yttring af sinnets ödmjukhet, att hon,
när hon gick till rätta med sig själf, kände sin
mänskliga svaghet. Då Esaias Tegnérs änka några år efteråt
gick ur tiden, fanns det ingen af hennes närmaste, som
jäfvade sanningen af hvad som sjöngs vid hennes graf:
Hon var det band, som höll de rosor samman,
dem han omkring sig ymnigt strödde hän;
hon var vid sidan af den höga flamman
den friska källan mellan skogens trän.
Och sist, när mattad var den höga sången
och skalden satt, en bruten hög gestalt,
hvad hon för honom var, det vet ej mången,
men Gud det vet, och grafven gömmer allt.
I den nu göms det moderliga, varma,
det trogna hjärtat, nyss så mångas stöd,
så rikt på hjälp och tillflykt för de arma,
så öppet för all glädje och all nöd.
Efterföljande blad vilja lämna några bidrag ej
blott till kännedomen om hvad Anna Myhrman »var
för honom», hvars namn för sin storhet icke behöfver,
att hennes undanskymmes, utan ock hvad han var
för henne samt hvad de båda voro för den familj,
som i deras hägn fostrats i Lund och som under
östrabotiden mognade, bildade nya hem och där
äfven delvis skattade åt förgängelsen.
Den tidrymd, till hvilken denna framställning är
begränsad, omfattar åren 1826-40. Östrabohemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
