Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östrabo. [Fragment.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 ÖSTRABO.
ägde bestånd efter detta sistnämnda år, då skaldens
krafter brötos, till hans död 1846, eller, om man så
vill, till den dag, då hans änka nedskref den nyss
anförda anteckningen. Men det intresse, som fästes
vid Östrabo under 1840-talet är ett annat än det, som
tillhör föregående skeden af den tegnérska växjötiden.
Skaldens tid hade varit, om ock den forna glansen
stundom glimmade fram under askan. Familjen var
skingrad åt olika håll: en dotter var bosatt i Skåne, en
annan bildade sig ett nytt hem i Uppsala.
Fördubblande sina omsorger stod hon troget vid hans sida,
den gamla, på hvars omtanke husets bestånd nu
ensamt hvilade. Det var aftonens stilla tid, om hvilken
icke mycket af allmännare intresse finnes att förtälja
utöfver hvad som betecknar förgängelsens framsteg.
Men lifvet på Östrabo hade äfven en gång -
under 1820-talet - haft sin middagshöjd, då solen
lyste öfver lyckliga och glada människor, en tid som
fick sin färg af husets förhoppningsfulla ungdom, och
då ohälsa och dystert grubbel endast infunno sig som
tillfälliga, ovälkomna gäster, en tid då kärlekslycka och
glädje förenade detta hem med de nya, som byggdes
i dess omedelbara grannskap.
Aren gingo, och med 1830-talet kommo molnen
och skuggorna. Tiden omkring 1834, det dystra
koleraåret, kan sägas beteckna en vändpunkt i
östra-bolifvet. Det medförde äfven där förluster, som
kändes djupt. Nyårsdagen 1835 gjorde husets yngsta
dotter till änka. Hon återvände till fädernehemmet
22-årig med, såsom det syntes, för alltid brutna
förhoppningar. Hon och hennes fader »grubblade nu i
kapp och funno lifvets hvardagslag rätt osmakligt»,
säger han själf 1835. Det är de mörka skuggor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
