Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
Tjärkrukorna kring gården på Östrabo hade
längesedan upphört att ryka, och längesedan hade
man slutat att på allvar frukta, att koleran »ur den
ena svinahjorden skulle fara i den andra». Men sorgen
syntes hafva ärnat att där och i dess käraste
grannskap för beständigt slå ned sina bopålar.
Den 15 augusti — således någon tid innan biskopen
återvändt från hufvudstaden — hade Disa Tegnérs
make, löjtnant Kuhlberg, som anträdt en resa till
Finland för att dit ledsaga sin moder, plötsligt på
grund af sjukdom måst återvända. Ur en bondvagn,
sådan som i hastigheten kunnat påträffas, steg han
stapplande in i salen på Östrabo. De ängsliga
fränderna, som icke väntat honom så hastigt tillbaka,
sågo i honom ett kolerans redan märkta offer, då
han, skälfvande och svartblå i ansiktet, visade sig
för dem. Den rådiga biskopinnan tog patienten om
hand, till dess han kunde hinna föras vidare till sitt
en mil därifrån belägna hem, Tofta, hvarest hans
maka snart med samma oro mottog honom.
Sedan började en tid af ängslan och bekymmer.
Sjuklingen fördes fram och tillbaka mellan biskopshuset
och den landtliga bostaden, allt eftersom hans
sjukdom och behofvet af särskild läkarbehandling,
såsom bad m. m., kunde göra det nödvändigt.
Flitigt ingingo rapporter öfver sjuksdomstillståndet
till frånvarande familjemedlemmar. Det är vid sådana
tillfällen, som man bäst lär känna den lifliga och starka
familjekänsla, som sammanknöt detta hus. Kring den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
