Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hang med och förhållande till det normala färgsinnet. Detta
förklaras lätt af den tidens totala brist på något slags rimligt
system för den fysiologiska färgläran, hvilkens enskilda delar
utan teoretisk sammanhållning befunno sig i ett nästan kaotiskt
tillstånd. En för ändamålet brukbar och tillfredsställande teori
rar visserligen uttänkt och framstäld redan vid århundradets
början af engelsmannen Thomas Young, men den hade blifvit
förbisedd och glömd liksom åtskilligt annat af hvad denne
ovanlige, långt framför sin tid stående och derför af samtiden
obemärkte man uträttat för vetenskapen. Den YouNGska
teorien om tre grundfärger eller motsvarande grundperceptioner
upptogs ur glömskan af Helmholtz omkring början af 1850-talet
och oberoende af honom något senare äfven af Maxwell.
Denna teori har sedan öfvat ett omisskänneligt välgörande
inflytande så väl på den fysiologiska färgläran öfverhufvud som
ock särskildt på läran om färgblindheten. Genom att numera
benämna denna teori den Y0UNG-HELMH0LTz’ska har man derföre
endast gjort rättvisa åt den stora förtjenst, som tillkommer
Helmholtz för teoriens återupptagande och vidare tillämpning.
Under inflytelsen af denna teori har frågan om
färgblindhetens natur på de senaste decennierna blifvit föremål för allt
lifligare uppmärksamhet. Kasuistiken så väl som literaturen i
öfrigt har betydligt vuxit, och studiet, bedrifvet af såväl
fysiologer som praktiska oftalmologer, har icke inskränkt sig blott till
den medfödda färgblindheten och dess olika arter, utan äfven
med ifver riktats på den patologiska, såsom det vill synas till
icke ringa gagn för den oftalmologiska diagnostiken. Först
på det sista decenniet tyckes det som skulle en yngre teori,
den om de fyra principal färger na, hafva lyckats samla ett
allt större antal anhängare omkring sig. Huruvida denna teori
skall blifva i stånd att; på ett mer tillfredsställande sätt
motsvara den fysiologiska fårglärans fordringar af en teori, än hvad
förhållandet varit med den Y0UNG-HELMH0LTz’ska, har ännu icke
med säkerhet visat sig. Hvad särskildt färgblindheten beträffar,
så synes det, att döma af de försök, som i den vägen hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
