Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungefär lika grad både de röd- och grön-percipierande elementen,
men endast svagt de violettpercipierande. Deraf förnimmelsen
gult, aom är en blandning af rödt och grönt. Det gröna
ljuset retar starkt de grönpercipierande, mycket svagare och i
ungefar lika grad de båda andra elementen. Deraf förnimmel*
sen grönt. Homogent blått ljus retar temligen starkt och i
någorlunda lika grad de grön- och violett-percipierande
elementen, svagt de rödpercipierande. Deraf förnimmelsen blått,
som är en blandning af violett och grönt. Violett ljus retar
starkt de violett-percipierande elementen, svagt de båda öfriga.
Deraf förnimmelsen violett.
Af dessa kurvor är det lätt att enligt teorien förklara de
särskilda spektralfärgerna. Man finner, till huru stor andel
hvardera af de tre grundperceptionerna i densamma ingår,
genom att mäta det vertikala afståndet från dess plats på den
horizontala linien (abskissan) till motsvarande punkter på
hvardera af de tre kurvorna. Man finner då, att det icke gifves
någon spektralfärg, i hvilken endast en grundfärg ingår.
Alltid finnes någon tillsats af de båda andra. Ingen är således
fallt mättad. De äro alla mer eller mindre utspädda med hvitt
och af alla är grönt tydligen den minst mättade, den mest
hvitaktiga. Af kurvorna finner man ock, att gult och blått, på
samma gång som de äro hvitaktiga färger, också måste vara de
ljusstarkaste i hela spectrum. Om vi vidare tillägga, att en
färg, i ungefärligen lika grad mättad som de öfriga
spektralfärgerna, uppkommer genom homogen blandning af rödt och
violett, nämligen den färg som vi kalla purpur (och i dess
hvitaktiga nyanser rosa), så är allt sagdt, som från teoriens
synpunkt här torde behöfva sägas i fråga om det normala
färgsinnet.
Vill man nu efter denna teori för det normala färgsinnet
försöka att förklara det felaktiga färgsinnet, så kan man redan
på förhand tänka sig olika möjligheter. Tänker man sig en
af de tre grundperceptionerna borta, en af grundfärgerna
saknas, så är det klart, att hela systemet af färger derigenom
för-ryckes. Det är också klart, att detta system måste vara helt olika*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
