- Project Runeberg -  Om färgblindheten i dess förhållande till järnvägstrafiken och sjöväsendet /
37

(1877) [MARC] Author: Frithiof Holmgren - Tema: Railroads
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi anföra en öfversigt deraf efter Helmholtz *), begagnande
dervid, liksom forut för att beteckna de särskilda ljussorterna,
de benämningar, som äro tagna efter det intryck, som de göra
på det normala färgsinnet, så mycket hellre, som jemförelsen
med detta här är af särskildt intresse.

»Det spektrala rödt, som retar svagt de grön-percipierande
organerna och nästan icke alls de violett-percipierande, måste
derfor synas for de rödblinda såsom ett mätta dt och
Ijus-svagt grönt, mer mättadt än det normala grönt, i hvilket
märkliga andelar af de öfriga grundfärgerna ingå. Ljussvagt
rödt, som tillräckligt retar normala ögons röd-percipierande
organ, retar deremot icke tillräckligt de rödblindes
grönpercipe-rande och synes dem derfor svart».

»Det spektrala gult synes såsom ett ljus starkt,
mättadt grönt, och då det just utgör den ljusstarkare och mättade
nyansen af denna farg, så är det förklarligt, att de rödblinda
derefter välja namnet på färgen samt kalla alla dessa egentligen
gröna färgtoner för gult.»

»Grönt visar redan i jämförelse med de föregående en
inblandning af den andra grundfärgen, och visar sig således
såsom en visserligen ljusstarkare, men hvitaktig nyans af samma
färg som gult och rödt. Den största ljusintensiteten i
spec-trum synes för de rödblinde, enligt Seebbck’s iakttagelser, också
icke såsom för normala ögon i gult, utan i grönblått. I sjelfva
verket måste också, om de grönpercipierande organens retning,
såsom vi måste förutsätta, är starkast i grönt, maximum för
totalretningen hos de rödblinda ligga något åt den blå sidan,
emedan de violettpercipierande organens retning här stegras.
Hvitt från de rödblindas synpunkt är naturligen en blandning
af deras två grundfärger i ett bestämdt förhållande, hvilket
synes de normala grönblått, hvarför de också förklara
öfvergångs-färgerna i spectrum från grönt till blått för gråa färger.»

»Vidare i spectrum vinner den andra grundfärgen
öfverta-get, hvilken de kalla blå, emedan det indigoblå, om också enligt

1) H. Helmholtz, Handbuch der physiologischen Optik.
Leipzig 1867 s. 298.

L

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fargblindh/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free