- Project Runeberg -  Om färgblindheten i dess förhållande till järnvägstrafiken och sjöväsendet /
58

(1877) [MARC] Author: Frithiof Holmgren - Tema: Railroads
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

densamma. Hvilken som genom samtal med intelligenta
färgblinda bärom skaffat sig underrättelse eller som vid
undersökning med Maxwell’s roterande skifva eller de färgade skuggorna
gifvit akt på de färgblindas ytterliga känslighet for grader af
ljusstyrka, när det gäller jämförelse mellan två färger, skall icke
hysa det ringaste tvifvel om, hvad det egentligen är, som gör
att en färgblind öfverhufvud i många fall kan skilja mellan
jernvägens signaler och gifva deras färger rätt namn.

Man skulle, om man icke kände detta, råka i förvåning
öfver den lätthet, hvarmed en färgblind jernvägstj en steman
oftast vet att skilja mellan den röda och gröna flaggan och i
vanliga fall gifva rätt namn åt det röda, det gröna och det
gula lyktskenet. Men hemligheten ligger deruti, att det är
ljusstyrkan, icke färgen, som leder deras omdöme.
Saken är nämligen den, att de vanliga flaggorna och de vanliga
lyktskenen hafva i de vanligaste fall en konstant olikhet i
ljusstyrkan. Den gröna flaggan är för alla färgblinda liksom för
de normalseende den ojämförligt mörkaste och den röda den
ljusaste. Hvad åter lyktskenen beträffar, så känner den
rödblinde vanligen igen det röda skenet derpå, att det är mörkare
än det gröna, och det gula derpå, att det är allra ljusast.
Den grönblinde åter finner vanligen det röda skenet ljusare än
det gröna och känner derpå igen dem.

Den * andra förklaringsgrunden låg i de omständigheter,
under hvilka t. ex. en lokomotivförare har att iakttaga
signalerna. I första rummet kommer dervid i betraktande den stora
regelbundenhet, hvarmed jern vägstrafikens alla detaljer försiggå.
En lokomotivförare, som utgår från en • ändstation af banan, vet
noga på förhand, hvilka stationer som skola passeras utan
uppehåll och vid hvilka uppehåll skall göras. I vanliga fall
vet han således, hvilket sken som kommer att visas från de
särskilda stationernas fasta semaforlyktor, — och om
handsignal-lyktorna är här icke fråga, emedan skenets färg hos dessa är
af mindre väsendtlig vigt och kan ersättas genom rörelse. Det
är således endast vid ovanliga fall som olyckshändelser kunna
uppkomma vid stationerna genom misstag på de fasta skenens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fargblindh/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free