Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renhet o. s. v. Är glaset sotigt, så lyser lyktan sämre,
likaledes om imma, is, snöslask o. s. v. kommit derpå. En lykta
lyser olika i klar och dimmig luft o. s. v. Allt detta kan
gifva anledning till misstag. Men å andra sidan är ögats
känslighet vid olika tillfällen mycket olika. Ögats nervapparat
kan, liksom hvarje annan del af nervsystemet, till sin känslighet
mycket variera. Ett och samma sken är för ett friskt och
ut-hviladt öga starkare än för ett uttröttadt och försvagadt o. s. v.
Men hvarje förändring i ljusstyrka är för den färgblinde
detsamma som förändring i färg. Häraf ser man, huru opålitlig
¿en kunskap om signalerna är, som den färgblinde kan
för-värfva sig genom öfning.
Om vi derför å ena sidan hafva erkänt många färgblindas
öfverraskande förmåga att öfva upp sitt öga för olika grader
af ljusstyrka, så måste vi dock å andra sidan påstå, att
densamma för jern vägens trygghet är otillräcklig, såvida man icke
kan garantera, att alla lyktlågor alltid äro lika starka, alla glas
af samma sort hafva samma tjocklek, färg och renhet så att
de, med ett ord, genomsläppa lika mycket ljus — alla
tjenste-män alltid hafva i samma grad uthvilade ögon o. s. v., hvilket
torde vara praktiskt omöjligt. Ingen förståndig menniska kan
med förtroende vilja öfverlemna sitt lif i en lokomotivförares
händer, som skiljer signalerna endast på ljusstyrkan. Fråga
*en högre jernvägstjensteman, om han vill åtaga sig ansvaret
att föra lokomotiv på det vilkor, att endast ofärgade signaler
få begagnas och att dervid ett svagt sken betyder «fara», ett
medelstarkt »varsamhet» och ett starkt »klart», och då han
-derpå svarat nej! så säg honom, att det i sjelfva verket är på
just dessa vilkor som hvarje färgblind lokomotivförare hittills
utöfvat sin tjenst. Orimligheten skall då blifva honom klar.
Lika opålitligt som ljusstyrkan är äfven det stöd, som en
lokomotivförare eger i andra bredvid och nära honom befintliga
personer, helst som han är ålagd att sjelf gifva akt på
signalerna och bära ansvaret för hvad han gör. Utan att uppräkna
alla de möjligheter, som i farans stund kunna ställa honom
-ensam, är det tillräckligt att påpeka en enda, nämligen den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
