Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET.
Om lyckan består i att icke mera veta
till sig.
Anländ till stora landsvägen, som
beskuggades af de gamla almar, hvilka kantade den
kungliga parken, varseblef han en
utomordentligt vacker ung man som, stödd mot ett träd,
med ett uttryck af hänryckning betraktade
stjärnorna, hvilka lysande och hemlighetsfulla
skeno på den klara himlen. Vinden lekte med
hans lockiga hår, en reflex af de himmelska
ljusen lyste i hans blick.
— Jag har funnit honom, tänkte kungen.
Han närmade sig den vackre, leende unge
mannen, som spratt till vid hans åsyn.
— Jag är ledsen att behöfva störa er i era
drömmerier, sade fursten. Men den fråga, som
jag ämnar göra er, är för mig en lifsfråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
