- Project Runeberg -  Far super. Dramatisk framställning i en akt /
14

(1902) [MARC] [MARC] Author: Adèle Wilhelmina Weman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Far super

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


INGRID. Stackars mor, kan inte lefva utan mig.
Hon skulle dö af svält och sorg.

AXEL. Så taga vi din mor till oss.

INGRID. Och lämna far i vanvård, nej, Axel, nej.

AGEL. Du har förrådt dig ... det fins en
annan gosse, som du håller kär.

INGRID. Tyst ... tyst!

AXEL. Tag honom, tag den andre, må du blifva
lycklig ... jag går bort ... farväl.

INGRID. Axel ...

AXEL. Jag kommer aldrig mer tillbaka.

INGRID. Axel ... Axel!

AXEL. Aldrig mer ... lef väl! (Han rusar bort,
men möter mor
).

MOR [gråtande). Ingrid ... Ingrid ... far har
hittats i ett dike ... död.

INGRID. Död ... död?

MOR. Ja död, med brännvinsflaskan tryckt mot
hjärtat.

HÖNS-BRITA (kommer flämtande). Ja död — och
han har brunnit upp lifslefvande ... brunnit upp af
brännvinsångorna inom sig ... skydde själen!

MOR. Men det gifs nåd för alla syndare,
barmhärtighet för alla.

BRITA. Nånå, enhvar får det som han förtjänar.
Har han inte gått kring byn skrikande och svärjande, en
skräck för barnen och en narr för vuxna? Har han inte
pantsatt hustruns söndagskjol och kommit henne att gråta
dag och natt ... tvi en tocken!

AXEL. Håll upp, Brita, han är död, de döda få
vi inte smäda. Minnet af hans laster sänka vi i mullen,
sänka dem i grafven, som vi sänka honom själf.

INGRID. Tyst - hvem kommer?

AXEL (blickar ut). Den unga skaran kommer, den
glada skaran som nyss var här. De bära honom hem
... den döde bäres hem på bår. Hör de sjunga, sjunga
dödssången. (De ungas sång hörs på afstånd. Melodi
ur »Sjung»: (Glädjens blomster i jordens mull m. m.
)

Lifvets lampa har brunnit ut,
vinden susar tungt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/farsuper/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free