- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
57

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Om olyckshändelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sättas de i stånd på nytt, provas, trimmas och tagas åter i
bruk.

Ett anmärkningsvärt undantag var den vagn, som
tillhört stackars Parry-Thomas, och vilken, sedan den dödat
honom, nedsänktes i en »grav» på sanddynerna vid
Pendine.

Utom i fråga om bedömningsfel och mekaniska brister,
till vilka jag naturligtvis räknar även ringpunkteringarna,
tvekar jag icke att beteckna vägarnas mer eller mindre
dåliga beskaffenhet såsom en av de främsta påvisbara
orsakerna till olyckshändelser. Alldeles oavsett vädret
känner jag endast få vägbanor, där ytan praktiskt taget
icke företer några variationer. Ena stunden är det kanske
makadam, den andra betong, längre fram en stenbelagd
sträcka. Om blott alla dessa äro torra, vore det nog så
lätt att få en ring att ligga fast på vägen. Men olika
fuktighetsgrader medföra även olika grader av halka.

En kurva t. ex., som under sjunde varvet, ehuru fuktig
av regn, erbjuder en utmärkt anliggningsyta, kan vara
precis som om den bestrukits med såpa under åttonde
varvet, 10 minuter senare. Så finns det något, som heter
gupp. Även om dessa emellanåt förefalla relativt
obetydliga, så är det vid mycket hög fart ofta icke långt ifrån,
att de bringa vagnen att stjälpa, och särskilt ha de
benägenhet att låta den slira i kurvorna. Även vid helt
obetydliga gupp försvinner friktionen mellan vagnens framhjul
och vägbanan, och det mest sannolika är, att föraren,
under det framhjulen sväva i luften, medvetet eller
omedvetet vrider dem en aning åt sidan. När de så komma
ner igen, tillfogas främre delen av vagnen en kraftig
sidostöt, och om hjulen ej hunnit få säkert fäste på vägen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free