- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
114

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. 1922

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

En särskild form av högt utvecklad intelligens har
alltid synts mig vara en nödvändig förutsättning för att till
fullo kunna uppskatta segelsportens ljuvlighet. Det
fastslagna sättet för segelsportens bedrivande på franskt
rivieramanér (eller vad jag kallar för »idkandet av
segelsport i hamn»), när båten ligger fast förtöjd vid kajen och
icke på några villkor kan röra sig mer än en mm. åt
något håll och sålunda tillåter sin ägare att i skinande vit
flanelldräkt och vita smärtingsskor promenera fram och
tillbaka på sitt välskurade däck, det tilltalar inte Bill
ett enda dugg. Han föraktar det och den som
försvarar det.

För honom ligger segelsportens hela tjusning i
navigeringen av den egna båten — i att kunna taga sig in i
hamnarna utan lotshjälp — att faktiskt helt och hållet
bestämma över fartygets öde med egna händer. Alla hans
passagerare måste i tur och ordning hjälpa till med
förekommande sysslor, och härom är kanske verkligen en hel
del att säga.

Men personligen har jag aldrig tyckt om sjön. Den
går inte riktigt ihop med min natur.

Vi hade icke väl kommit in i Biscayabukten, förrän
sjön började gå hög, och Bill, som stod på
kommandobryggan, lät hämta upp mig för att säga, att han hört ett
så underligt buller från förrummet. Det lät precis som
om surrningen på någon av vagnarna hade lossnat och
som om den höll på att åka omkring därnere. Han bad
mig gå ned och göra fast den igen. Efter att ha riskerat
både liv och lem lyckades jag komma fram till förluckan
och klara lejdaren, som ledde ner i lastrummet.

Väl där, upptäckte jag, att under golvet på garaget, där
vagnarna befunno sig, hade man, på eller invid kölen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free