- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
139

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IX. 1924

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så hade jag icke kört mer än ett eller ett par varv, förrän
allvarliga feltändningar ägde rum, och då jag misstänkte
tändstiften, stannade jag vid depån och bytte ut dem. Det
hjälpte emellertid inte alls. Feltändningen fortsatte, och
inte bara min vagn, utan även Dario Restas led av samma
åkomma. Det var redan långt lidet på dagen, innan vi
kommo ’underfund med den verkliga orsaken, och då var
det redan alldeles för sent att försöka vinna, både för
Resta och mig.

Jag hade emellertid som sagt lyckats bevisa, att
Sun-beamvagnen var den snabbaste på banan, vilken vid denna
tidpunkt hade blivit mycket hårt uppkörd,

Föregående dag hade nämligen en 24 timmars
kappkörning ägt rum mellan standardvagnar, eller snarare
halv-racervagnar, utstyrda som standardvagnar, och följden
härav blev, att det som borde ha varit en utmärkt
vägyta förvandlats till ett mycket löst väglag. Dylika saker
förekomma emellanåt vid kontinentala kappkörningar,
och man har svårt att förstå varför. Det hade varit mera
konsekvent, om man låtit Grand-Prix-tävlingen gå av
stapeln först och sedan låtit denna följas av en tävling för
standardvagnar, Den senare var emellertid en till den
grad ointressant tillställning att, efter vad jag förmodar,
någon vidare publik ej skulle ha låtit sig lockas,
varigenom inkomsterna från den stora åskådarläktaren skulle
uteblivit.

Resta och jag voro nu fullständigt ur spelet, och vårt
enda hopp stod alltså till »Bill» Guinness. Han utförde
också sannerligen en av sitt livs mest glänsande
prestationer, och det finns ingen i världen, som kör bättre än
han. Men hans stjärna befann sig likafullt inte i sin
fördelaktigaste ställning. Just när han syntes ha alla möj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free