- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
142

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IX. 1924

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anlände, föregångna av en militär hedersvakt med beridna
poliser.

Vagnarna stodo i rad mitt emot vederbörande depåer,
och förarna höllo på med sina sista justeringar,

På ömse sidor av vägen kom en lång rad poliser
marscherande jämsides med det halva dussin vagnar, i vilka
regeringens representanter sutto.

Jag lade inte märke till att denna kortége närmade sig,
ty jag stod med ryggen åt vägen och ansiktet vänt åt
depåerna och språkade med Guinness. Antagligen hade
förarne och personalen anmodats att gå in på sina depåer
och lämna vägen fri. Jag visste emellertid intet härom.
En gendarm satte plötsligen sin armbåge i min ryggtavla
och knuffade mig ur vägen. Jag fastnade därvid med foten
mellan ett par träribbor och ramlade framstupa rätt in
i depån. Jag uppskattade inte alls denna behandling, utan
kravlade mig upp, drev till gendarmen och knuffade honom
rätt in i en klunga av hans kolleger. I stället för att
arres-tera mig, sprang han sin väg så fort han kunde under
högljudda rop på hjälp och återvände efter några ögonblick
med en officer, »komplett med sabel» och ytterligare sex
gendarmer, alla överbjudande varandra med skrik, gester
och hotelser att omedelbart arrestera mig. Detta gjorde
emellertid ingen effekt, ty det var mig verkligen komplett
likgiltigt, vad de företogo sig.

Slutligen lugnade de sig något och tillsade mig att gå
tillbaka till depåerna. Jag nekade, ty nu hade jag blivit
riktigt uppretad. De lämnade mig då och gingo vidare
till Guinness, som lugnt stod bredvid sin vagn, och befallde
honom att lämna vägen. Detta blev dock något för starkt
för Guinness, som just inte brukar låta sig rubbas i sitt
lugn. Han gick alldeles inpå officeren, pekade med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free