- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
160

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. X. 1925

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

got på kroppen och därmed på ratten, åt det håll, varåt
man tittar. Innan man hinner vända huvudet rätt igen
och återtaga sina kursmärken, har vagnen haft god tid
att lämna vägen.

Enligt de nya bestämmelserna skall varje vagn förses
med en särskilt konstruerad spegel av viss minimistorlek,
vilken skall placeras så, att föraren tid efter annan kan
övertyga sig om, huruvida någon befinner sig bakom
honom eller ej. För var och en, som har den minsta aning
om kappkörning, är det klart och tydligt, hur barnslig
denna föreskrift är. Det finnes nämligen endast ett ställe,
där spegeln kan sättas fast, och det är på
instrumentbrädan, och denna vibrerar så starkt, att föraren
emellanåt inte ens kan avläsa sina instrument. Naturligtvis
kan han ännu mycket mindre urskilja något i en spegel,
som ju ovillkorligen måste sitta stadigt, för att man skall
kunna få en klar uppfattning av vad den återger.

Emellertid ha de moderna racervagnarna nu speglar
men inga mekaniker, och än så länge äro dödssiffrorna
lägre, och då har åtminstone ett nyttigt ändamål
tillgodosetts.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free