Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit svårmanövrerad vid San Sebastian, där dess
maximihastighet aldrig kunde utnyttjas, och jag var ej säker på,
att jag här heller skulle vara i stånd att hålla den ens i
närheten av dess maximifart
Distansen ändrades i sista minuten till sex kilometer,
och körriktningen lades om, varför ingen hade någon
fördel av den föregående träningen.
Ungefär mitt på 6-kilometersbanan befunno sig tre
branta backar, omväxlande uppför och nedför, och det
otrevliga med körningen var, att vagnen, vid hastigheter
på 200 till 210 km. i timmen, visade sig benägen att lämna
marken. I och för sig gjorde detta ingenting, men det
var viktigt, att, när ens vagn väl lämnat marken, den inte
kom på tvären eller i varje fall inte avvek från kursen
medan den svävade i luften, ty då kunde den icke undgå
att stjälpa, när den på nytt nådde marken. Det gällde för
föraren att vara känslig på handen, omedelbart innan
vagnen lämnade marken. Han måste faktiskt ha vagnen så
i sin hand, att den, varje gång den lämnade marken,
befann sig mitt på vägen och sedan åter tog mark i mitten.
Till yttermera visso var vägbanan mycket gropig,
varför vagnen var benägen att hoppa omkring litet hur som
helst.
Det var första gången som jag hade Parry Thomas
till medtävlare på en landsvägstävling, och naturligtvis
anställdes en mängd betraktelser över vad resultatet
kunde bli.
Parry Thomas har alltid haft ryktet om sig att vara
den skickligaste banförare, som någonsin existerat, medan
jag inskränkt min verksamhet till landsvägstävlingar.
Jag var förargad, emedan min vagn hade försetts med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
