- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
222

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Min ankomst till Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stängerna. Fastän de voro tio kvcm. i genomskärning,
verkade det som om de hade skurits av helt fint med en
rakkniv!

Det har talats en hel del om att vagnen körde ut i
sjön efter en av löpningarna. Man har sagt mig, att jag
borde haft bättre förstånd än att försöka slå till
bromsarna vid en så hög hastighet.

Svaret blir, att jag till fullo insåg denna sak, men jag
tänkte, att luftmotståndet ensamt borde ha varit
tillräckligt för att sakta ner vagnen mycket fort från 322 km. i
timmen till omkring 110. Så var emellertid tydligen inte
fallet, men jag slog i själva verket inte till bromsarna,
förrän jag redan tillryggalagt hela den sträcka av 15 km.,
vilken vagnen skulle tillryggalägga, och då blev jag tvungen
att slå till dem.

När de då inte arbetade tillfredsställande, ställdes jag
inför de olika möjligheterna att antingen hålla rakt fram
och köra ner i Halifaxfloden eller svänga till höger upp i
sandkullarna, respektive till vänster och köra ner i sjön.

Den sista möjligheten var tydligen den bästa, emedan
de båda andra skulle inneburit, att vagnen blivit skadad.
Vagnen träffade inte vattenytan med någon större
hastighet — jag uppskattar den till högst 90 km. i timmen. I
samma ögonblick, som den nådde vattnet, minskades
ögonblickligen hastigheten, vagnen sladdade mot land
igen, och jag var i stånd att för egen maskin vända och
köra sträckan tillbaka, utan stå mycket som ett
tändnings-fel. Vattnet var inte djupare än 45—50 cm., där vagnen
körde ner, och den enda inverkan, som märktes, var den
mjuka uppbromsningen.

Jag måste närmare förklara påståendet, att bromsarna
icke funktionerade som de skulle ha gjort. För att ge en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free