Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla till en enhetlig gud, och denne är hela
naturen i sin helhet.
Prokanslern gillade sin broders ord, och
öfvergående till ett allvarligt språk började han
bestämma det gudomliga väsendets egenskaper.
— Gud är världens själ, utbredd öfver alla
delar af världsalltet, hvilket den förlänar rörelse
och lif. Denna själ, en skapande flamma, som
genomtränger den liflösa materien, har danat
världen. Den styr och vidmakthåller den. Det
gudomliga väsendet, den verkande kraften, är
till sin natur god. Den tröga, passiva materien,
hvaraf det begagnade sig, är i vissa af sina
delar dålig. Gud har icke kunnat förändra dess
natur. Det är detta, som förklarar det ondas
uppkomst i världen. Våra själar äro små delar
af den gudomliga eld, i hvilken de en dag skola
uppgå. Följaktligen är Gud i oss, och han bor
särskildt hos den dygdiga människan, hvars
själ ej tillstänges af den krassa materien. Denne
vise, inom hvilken Gud tagit sin boning, är Guds
jämlike. Han bör icke bönfalla honom, utan
behärska honom. Hvilken dårskap att bedja
till Gud! Hvilken gudlöshet att ställa våra
önskningar till honom! Det är detsamma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
