Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ständiga gnidningen mot materien till sist
nötes upp, liksom en kvarnsten i längden nötes
upp af att mala säd. Men dessa frågor kunna
icke besvaras i brådbrasket, och tiden är dyrbar
för en prokonsul. Tillåt mig åtminstone säga
dig, att du ej gör rätt i att tro, att guden styr
och vidmakthåller världen. Han har ju, efter
hvad du själf erkänt, beröfvät sig förståndet,
sedan han förstått allt, viljan, sedan han velat
allt, makten, sedan han förmått allt. Och
det där var allt ett ganska betänkligt missgrepp
af honom. Ty han beröfvade sig på så sätt
medlen att förbättra sitt ofullkomliga verk. För
egen del är jag benägen att tro, att guden i
själf va verket ej är den, som du påstår, utan
den materia, som han hittade en gång och som
våra greker kallade kaos. Du misstar dig, om
du tror, att den är liflös. Den rör sig alltid, och
dess ständiga rörelse vidmakthåller världsalltets
lif.
Så talade filosofen Apollodorus. Efter att
med någon otålighet ha åhört hans anförande,
tillbakavisade Gallio beskyllningen för att ha
fallit i de villor och motsägelser, som greken
förevitade honom. Men han lyckades icke gen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
