Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet, som ändå är kort. Hur skulle de väl
kunna fylla ett längre lif ? Den stora hopens
själar slockna i döden eller hvirila någon tid
omkring vårt klot och skingras i de täta
luftlagren. Dygden ensam, som gör människan till
gudarnes like, skänker henne del i deras
odödlighet. Såsom en poet sagt:
Hon nedstiger aldrig till Stygens skuggor, den
lysande dygden. Lef som hjälte, och ödet skall icke
skölja bort dig i glömskans grymma flod. På den sista
af dina dagar skall äran öppna för dig vägen till himmeln.
Låt om oss sätta oss in uti vår ställning. Vi
måste alla förgås och förgås helt och hållet.
Mannen af lysande dygd undgår icke det
allmänna ödet annat än genom att blifva gud och
låta sig upptagas i Olympen bland heroerna och
gudarne.
— Men han är ej medveten om sin egen
upphöjelse, sade Marcus Lollius. Det linnes
icke på jorden en slaf, det finnes icke en barbar,
som icke vet, att Augustus är en gud. Men
Augustus själf vet det ej. Våra cesarer anträda
också med saknad färden mot stjärnorna, och
vi se just nu Claudius bleknande närma sig
denna bleka upphöjelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
