Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingenting är sannare, sade Apollodorus.
Men om Posokares vore en filosof och icke en
hund, skulle han, långt ifrån att offra åt
korsvägarnas Venus, undfly kvinnornas hela släkte
och fästa sig uteslutande vid en ung gosse,
hvars yttre skönhet han icke skulle betrakta
annat än som uttrycket af en inre, ännu ädlare
och dyrbarare skönhet.
— Kärleken, återtog Mela, är en föraktlig
lidelse. Den förvirrar rådslagen, omintetgör de
ädelmodiga uppsåten och drager de
upphöjdaste tankar ned mot de lumpnaste omsorger.
Den kan ej taga sitt hemvist i ett förnuftigt
sinne. Såsom poeten Euripides lär oss...
Mela talade icke till slut. Företrädd af
liktorer, som skilde hopen åt, kom prokonsuln
ut ur basilikan och gick fram till sina vänner.
— Jag har icke länge varit skild från er,
sade han. Den sak, som jag blef tillkallad att
afdöma, var så obetydlig som möjligt och
mycket löjlig. När jag trädde in i pretoriet, fann
jag det inkräktadt af en brokig hop af dessa
judar, som åt sjömännen i Kenkreass hamn i
smutsiga butiker sälja mattor, tyger och små
guld- och silfversmycken. De uppfyllde luf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
