Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som utan tvifvel hade ett godt öga till arfvet,
uppträdde som Melas anklagare. Man antog,
att fadern skulle vara invigd i
sammansvärjningen, och man anskaffade ett förfalskadt
bref från Lucanus. Sedan Nero läst det,
befallde han, att det skulle lämnas till Mela. Enligt
det föredöme, som gifvits af hans broder och
så många andra Neros offer, öppnade Mela sina
ådror, sedan han testamenterat en stor summa
penningar åt Cesars frigifna slafvar för att
kunna rädda återstoden åt den olyckliga
Atilla. Gallio öfverlefde icke sina bägge
bröder; han gaf sig själf döden.
På detta sätt dogo dessa angenäma och
bildade män en tragisk död. Två af dem,
Gallio och Mela, har jag låtit tala i Korint. Mela
vistades mycket på resor. Hans son Lucanus
besökte, medan han ännu var barn, Aten vid
den tidpunkt, då Gallio var prokonsul i
Akaja. Jag har alltså med en viss sannolikhet
kunnat antaga, att Mela då befann sig i Korint
tillsammans med sin broder. Jag har föreställt
mig, att två unga romare af lysande börd och
en filosof från areopagen befunno sig i
prokon-sulns sällskap. Härvidlag har jag icke tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
