Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yppa sina feberheta, dystra visioner, sitt hat
till lifvet och skönheten, sina orimliga
vredes-anfall, sin ursinniga människokärlek.
Därut-öfver hade han ingenting att säga. Jag
upptäckte i själfva verket blott ett enda ämne, i
hvilket han hade kunnat stämma öfverens med
Akajas prokonsul. Det är Nero.
Utan tvifvel hade aposteln Paulus vid
denna tidpunkt knappast hört talas om
Agrippinas unge son, men när han fått veta, att Nero
var utsedd till blifvande kejsare, skulle han
genast ha blifvit neronian. Han blef det längre
fram. Han var det ännu, sedan Nero hade
förgiftat Britannicus. Icke som om han skulle ha
varit i stånd att gilla ett brodermord, utan
därför, att han hyste en oändlig vördnad för
regeringen.
”Hvar och en vare öfverheten, som väldet
hafver, underdånig”, skref han till sina
församlingar. ”Ty de, som väldet hafva, äro icke
dem till räddhåga, som väl göra, utan dem,
som illa göra. Vill du icke frukta för
öfverheten, så gör det godt är, så får du pris af
honom.”
Gallio skulle kanske ha funnit dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
