Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i95
och i de skiftningar, som olika landsändar
förete, skall ej tveka att erkänna, att den rörelse,
som sedan femtio år gör sig gällande i detta
land, är väsentligen en fredsrörelse.”
Det är ett faktum, intygadt af ett stort
antal iakttagare, att Frankrike år 1870 icke
hade någon lust att gripa till vapen och att
krigsförklaringen mottogs med bestörtning.
Det är säkert, att få fransmän nuförtiden
tänka på att draga i fält och att alla
beredvilligt omfatta den öfvertygelsen, att man har
en armé för att undvika krig. Jag skall
anföra ett exempel af tusen på detta sätt att se
saken.
Herr Ribot, deputerad, för detta minister,
inbjöds till någon fosterländsk fest och
ursäktade sig medelst ett vältaligt bref. Vid blotta
ordet afväpning lägger herr Ribot sin mulna
panna i veck. För fanorna och kanonerna
hyser han den tillgifvenhet, som passar en för
detta utrikesminister. I sitt bref stämplar han
de fredsidéer, hvilka spridts af
socialdemokraterna, som en nationell fara. Han upptäcker
däri afsägelser, som han ej kan tåla. Han är
visst inte krigisk. Han vill också ha fred, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
