Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreställningar om älfvorna af Ant. Flentzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De skaffade sig tre hvita klutar, togo sedan hår och naglar af
barnet och skafde litet af moderns vigselring. Utaf dessa tre sorter
lades litet i hvarje lapp, som togs i hop och ombands med en tråd,
så att lappens midt, hvari de tre sorterna inneslötos, bildade liksom
ett litet hufvud. — Där hade de nu sålunda trenne dockor,
åtminstone skulle de föreställa sådana. Dockorna skulle sedan utläggas
på den plats, där man förmodade, att de älfvor höllo till, hvilka
diade på det tvinsjuka barnet. Vid utkastandet ropade man: »Dissa
nu på di här, och låt min (barnets namn namnes) vara i fred.» —
Försvunno dockorna, fröjdades modern, emedan hon nu kunde
hoppas, att hon funnit rätt plats och älfvorna tagit dem.
En annan dockhistoria, åsyftande att tillfredsställa älfvorna,
har berättats mig sålunda.
Af barnets egna kläder totar man till en docka så godt man
kan; men behöfver man icke då lägga in af »naglar och hår» i
hufvudet. En torsdagskväll hänges dockan upp i skorstenen, fastbunden
vid en stör, som man kilar in mellan stenarna, men öfver spjället
och bra högt upp, så att elden icke kommer åt henne. Vid
upphängningen säger man det vanliga: »Tag nu och lek med den här
och låt N. N. vara i fred!» — Men sedan skall man icke vara
nyfiken och ideligen gå och titta i skorstenen, om älfvorna tagit dockan,
emedan man därigenom kan skrämma dem. Om man efter en tid
finner den vara borta, har man anledning att fröjdas. Och är det
märkvärdigt nog likgiltigt, vare sig dockan fallit ned eller flugit
upp genom skorstenspipan.
I Småland lära dylika dockor gräfvas ned i jorden. Då de
multnat, skall sjukdomen vara borta.
Om barn »icke hafva ro», särskildt om nätterna, utan »skrika,
hafva ryckningar i kroppen och se sig oroligt omkring», beror detta
på, att man ofredat älfvorna eller gjort dem illa genom utslående
af orenlighet, varmt vatten o. s. v. Man kan då söka bot genom att
offra åt älfvorna i solgången tre torsdagskvällar å rad vid en
»offersten» eller s. k. »älfkvarn», jfr bilden å sid. 17.
Det torde vara på sin plats att här lämna en beskrifning på en
dvlik sten. Dess form kan lika väl vara kullrig som med flat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
