Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreställningar om älfvorna af Ant. Flentzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därefter hällde man ut öfver kvarnen det, som för öfrigt offras,
»de nio sorterna». — Sedan man så offrat, spottade man utmed stenen
en gång och gick hem. — »En del säger, att man därefter måste
tiga, men det gör ej något.»
Äfven följande berättelse synes mig böra ställas i samband med
tron på älfvorna.
Innan barn blifvit döpta, kunna de lätt »råka för något»; någonting
kan lätt »komma åt dem». Detta yttrar sig så, att det lilla
barnet ej får nattro, utan skriker och ser sig förskräckt omkring.
Men detta kan hjälpas på följande sätt. — Man plockar
»älfskålar», hvilka torkas, så att de blifva brännbara. Vidare tager
man »nio solfvor»,[1] hvilka så trädas i och om hvarandra, att de bilda
en sammanhängande kedja af 3 × 3 × 3 = 27 länkar. Genom denna
stora ring låter man barnet krypa tre gånger. Älfskålarna och
solf-kedjan läggas å en järnplåt och påtändas, men få icke låga, utan
endast kola och röka. Nu passar man på och håller det i bara
linnet afklädda barnet öfver röken, men lyfter på linnet, så att röken
kommer åt själfva kroppen. Denna rökning skall verkställas en
torsdagskväll »sedan dörren stängts». Askan skall följande morgon
»i solgången» läggas alldeles under en större sten att multna. Vid
nedläggningen säger man: »Tag det här och lek med och låt bli
N. N.» (här nämner man endast barnets förnamn).
Den förut omtalade gumman i Selaö fattigstuga berättade en
annan ganska liffull tilldragelse berörande folktron om älfvorna.
Tjänarne borde hvarje kväll sopa golfvet och bära in friskt,
rent vatten; försummade de detta, fingo de ej ro. Denna sanning
ådagalägges af följande.
Det var på den tiden, då tjänarne lågo i köket tillsammans med
husbondfolket. Drängen vaknade under natten och såg, huru en hel
del små älfvor kommo upp ur ett hål i golfvet. En af dem såg ut,
som om hon skulle föda; de andra passade upp henne. De syntes behöfva
vatten, men sådant fanns icke. Då steg drängen upp och gick till
brunnen efter vatten. Däri badade älfvorna den under tiden nyfödda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
