Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
illustreradt. Vi ha motstycken därtill ännu i första upplagan af
Sveriges illustrerade historia.
För att göra framställningen af den moderna arkeologien rätt
lefvande har författaren medtagit interiörer af museisalarna i
Kristiania samt porträtt af moderna vetenskapsmän i bröstbild eller i
helbild vid deras arbete.
Den äldre stenåldern snuddar han öfver med rätt lätt hand,
men behandlingen af alla följande perioder är gjord efter väl afvägda
proportioner. Besynnerligt nog behandlar han de fasta
fornlämningarna i ett kapitel för sig i slutet af boken. Meningen måtte varit
att fästa allmänhetens särskilda uppmärksamhet vid dem, men idén att
lösrycka dem från de tider, dit de höra, kan ej sägas vara lyckad.
Skillnaden mellan »fasta» och »lösa» fornlämningar har knappast någon
vetenskaplig betydelse och kan svårligen upprätthållas i afseende på alla
tider. Naturligtvis blir vikingatiden, såsom sig bör i ett norskt
arbete, utförligt behandlad, liksom äfven med riktig takt den
egentliga folkvandringstiden. För dessa tider äger ju också det
norska materialet på grund af det stora antalet grafvar, somliga
genom lyckliga omständigheter förvånande väl bevarade, en stor och
vida mer än lokal betydelse. I väl hög grad har Gustafson anlitat
det bohuslänska materialet, t. ex. i fråga om stenåldersgrafvar,
hvilkas motsvarighet ej äro kända inom Norge, men hvilkas
utveckling står i sammanhang med den öfriga västsvenska.
Boken framträder som ett nationalverk i stort format. Pärmen
är enkelt och värdigt komponerad, och den färglagda figuren ger en
viss särprägel. Bokens yttre gör den således till en verklig
salongsbok. Osebergsskeppets förstam – i naturlig färg – är afbildad
som titelplansch.
Illustrationerna äro talrika, väl valda och upplysande, somliga
särdeles vackra, som fig. 77 och 166. Boken blir härigenom ett
lyckligt mellanting mellan arkeologisk bildatlas och
populärvetenskaplig handbok. Det kan tvistas om fig. 72 står på rätt plats.
Originalets form är karaktäristisk för bronsålderns äldsta tid.
Likaledes om fig. 344 hör hemma i ett norskt arbete. Rustningen
är knappast karaktäristisk ens för Danmark, och den stora hästen hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
