Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsseder på Gottland af Nils Lithberg (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke häller ett fullständigt förbud har haft afsedd verkan, ty vid
samma århundrades slut omtalas mageridten ånyo, och ännu på
1800-talet förekom den som vi veta.
Skulle vi då sammanfatta de uppgifter om magefärden, som vi
hafva erhållit, kommer dess historia sålunda att te sig på följande
sätt: På 1300-talet menades med magefärd det följe, som
beledsagade bruden till brudgummens hem, och som plägade mötas af ett
likadant från bröllopshuset. Sannolikt skedde icke detta möte
mellan de båda följena utan vissa häfdvunna ceremonier af den art,
att lagen måste förbjuda denna sed helt och hållet, men dock
medgifva, att brudgummen fick sända trenne män att möta bruden.
Lagen har dock föga kunnat uträtta härutinnan, ty på 1500-talets
slut lefver den gamla mageridten ännu så kraftig, att man ånyo
ser sig nödsakad att med lagliga medel till en början inskränka
den, men då detta icke hjälper, helt och hållet förbjuda densamma.
Icke häller dessa förbudsstadgar hafva kunnat något uträtta, ty år
1683 omnämner Spegel mageridten såsom bruklig. Nu har
emellertid en vidsträcktare betydelse tillagts namnet själft. Från att
magföljet från början endast var brudens följe till bröllopet, har
det sannolikt, då bröllopet mer och mer börjar firas i brudens hem,
öfvergått till ett namn på det följe, som i brudens ställe färdades
till bröllopsgården – nämligen brudgummens. Därigenom uppstår
en sammanblandning af begrepp, då namnet magfölje left kvar som
benämning på brudens följe och så småningom därvid öfvergått till
de från bruden utskickade, som skulle möta brudgummen. Efter
hand har namnet magfölje ytterligare utsträckts till dem, som
beledsagade brudfolket till kyrkan, en sed som icke förekom under
medeltiden, då s. k. hemvigsel användes. Därigenom har »magar» så
småningom blifvit en allmän beteckning på dem, som rida vid
bröllop, ehuru dock på 1700-talet den gamla betydelsen synes varit
den vanligaste. På 1800-talets midt, då magfärden ännu lefver,
tillägges namnet utan betänkligheter så väl brudens som
brudgummens följe vid brudgummens ankomst, som följet till kyrkan. Efter
omkring år 1860 har magfärden upphört af sig själf. De sista
reminiscenserna af densamma i vår tid är ungmansdrängarnas ridt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
