Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i Finnsägnen och besläktade byggmästarsägner af C. W. v. Sydow (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I FINNSÄGNEN OCH BESLÄKTADE BYGGMÄSTARSÄGNER. 203
Dessa äro släta, kala, skalliga, däraf namnet Skalle. Jämför sägnen
om den öde gården, där ingenting vill trifvas och som den
nytillträ-dande bonden därför kallar Skalle1. I en allmänt spridd
tvetydighetsgåta om en äng säges, »ä’ ho skaller, då ä’ ho förfallen».2
Till denna grupp höra sägnerna om följande kyrkor3: Nässjö i
Småland, Heda i Östergötland, Kil, Hardemo och Hammar i Närke,
Jäder i Södermanland, Uppsala domkyrka samt en olokaliserad
variant från Delsbo; dessutom en mängd både svenska och norska sägner
om Trondhjem samt en svensk om Snåsens kyrka i Norge. Hit bör
o
väl äfven räknas sägnen om Reso kyrka på Åland, liksom möjligen
sägnen om Kalmar domkyrka.
På ett så stort område bör man ej förvåna sig öfver att finna
äfven andra namn än Skalle, men en närmare undersökning visar dock,
att detta är det ursprungliga. I sägnen om Närkes Kil heter trollet
Skalle, Killevigge eller Vigge. I namnet Killevigge känner man
i dess första del lätt igen kyrkans eget namn. Troligt är, att äfven
den senare hälften har samma ursprung, i det orden kil och vigge
ha samma betydelse. Bristande minne har väl varit den förnämsta
orsaken till de båda senare namnen, men äfven begäret att få en
förklaring på kyrkans namn. - I sägnerna om Heda kyrka heter
trollet i en variant Påwel, i en annan Fille. Det senare kunde man
vid första ögonkastet vara böjd för att anse som förvrängning af
1 S. Grundtvig. Gamle Danske Minder.
a Citeradt enligt Småländska Landsmålsföreningens i Uppsala (handskrifna)
Samling b. IV, s. 49.
3 Angående Nässjö se C. D. Petersson, Vid Nässjö kyrkas hundraårsfest år 1891.
Minnesskrift, Jönköping 1891. Om Heda och Kalmar se Afzelius, Svenska folkets
sago-häfder III s. 8G, 87, dessutom föreligger en variant om Heda i manuskript i Smal.
Landsm. föreningens i Uppsala Boksaml. Saml.b. II s. 311. Angående Kil, Hardemo
och Hammar se Hofberg, Nerikes gamla Minnen s. 138, 170. 234, 235; Segerstedt,
Svenska folksagor s. 141; dessutom föreligger en handskrifven variant i Sägner,
folkspråk och berättelser samlade af Södermanland-Nerkes landsmålsförening II, 61 b. Om
Jäder se Aminson, Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria II: 115. Om Uppsala
se Brunius, Konstanteckningar under en resa 1849, Lund 1851, s. 446-47. Om Trondhjem
se J. Eenberg, Kort berättelse af de märkwärdigste Saker uti Upsala stad, Upsala
1704, s. 17-19; N. A. Sjöborg, Samlingar för Nordens fornälskare 2:182; Iduna h. 3
s. 60 not; Faye, Norske Folkesagn. 2 udg., s. 14-15; samt dessutom en handskrifven
variant i Hyltén-Cavallius och Stephens Sägensamling. Om Delsbo och
Snåsensäg-uerna se Sv. Landsm. XI: 4: 44, XIII: 1: 62,63. Om Reso se Mnemosyne 1821 (Åbo),
s. 57-64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
