Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i Finnsägnen och besläktade byggmästarsägner af C. W. v. Sydow (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 C. W. V. SYDOW.
förekominer också tabu på människors, gudars och till och med djurs
namn. I Europa tycks dock föreställningen om namnet såsom del
af personligheten ej ha spelat någon synnerligen stor roll utom i
Norden, men där har den såväl hos kelter som skandinaver satt rika
spår i folkdiktningen.
I flera folkvisor förekommer sålunda ett torbud mot att nämna
hjältens namn, och ofärd drabbar honörn, då detta likväl sker. Så
i visan om Ribold. Hjälten som förföljes, da han röfvat sig en
brud, ber henne att ej nämna hans namn under striden. Men då
han har dödat hennes far och alla bröder utom den yngste, kan hon
ej tiga längre utan ber: »Ribold, Ribold, du stille dit svärd!»
Knappt har namnet nämnts, förrän Ribold får sitt banesår. - Ett
liknande motiv förekommer i visan om »Blak og Ravn hin brune>,
där hästen ber sin ryttare ej nämna hans namn, medan han springer
öfver hafvet, och då namnet namnes, går det ryttaren illa. - I flera
nordiska folksagovarianter har samma motiv trängt in, under det
att det ej finns i motsvarande utländska. Så i en norsk variant
af Kari Trfestak, där »brunstuten» förbjuder gossen att nämna dess
namn, då den slåss mot jätten.
Egendomligt nog tycks det öfriga Europa, som redan antydts,
så godt som sakna namnmotivet i folkdiktningen. Karakteristiskt
iär, att Ribold visans engelska motsvarighet saknar dödsnämnelsen.
Det finns egentligen blott en enda europeisk saga med utbredning
utom Skandinavien, sagan om Titeliture1 (Tom Tit Tot;
Rurnpel-stilzchen), hvari motivet tydligt förekommer, och äfven den är med
all sannolikhet af skandinaviskt ursprung.2
Idéen med, att helgonet skall gissa trollets namn, är alltså ej
bara, att ett villkor i kontraktet fylles, om det ens kan räknas till
kontraktet.3 Trollet förlorar nämligen en del af sin kraft, sen dess
1 Se Hyltén-Cavallius och Stephans, Svenska folksagor s. 169.
2 Utförligare om namnmotivet se Tylor. Researches into the early history of
man-kind; Kristoffer Nyrop, Navnets magt (i Opuscula Philologica, Mindre Afhandlinger
udg. af det philologisk-historiske Samfund, Khvn 87); E. Clodd, Tom Tit Tot.
3 I den Trondhjems variant, som berättas i Iduna h. 3, s. 60, not, ingår
namn-o-issningen ej i trollets villkor, utan i parentes anmärkes, efter att helgonet fått veta
namnet: »ty med trollens namn förtar man deras makt». Så äfven i några andra
varianter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
