Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Gräupacken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ihåliga, emedan de då gåfvo rök. Vid bordet i hörnet af stugan
sitter far i huset och läser samt sjunger då och då en psalmvers. Hans
tankar äro emellertid alltför strängt upptagna af den yttre världens
besvärligheter, och han glider in i julstämningen i stugan under den
allvarliga andaktsstunden, då han nynnar: »Dagen ifrån uss skrejdar»
– Trinke skjaut stucken fram – »Gud ske pris och hedar» – Ska
ja säg ti di ännu en gang.
Det är nämligen just omkring »stucken» i spiseln, som nästan
allt intresse koncentrerar sig; det är den, som under hela tiden, den
»ligger inne», bildar medelpunkten i det husliga lifvet. Och de
föreställningar och bruk, som knyta sig omkring densamma, äro kanske
af det mest säregna och intressanta kynnet bland alla gottländska
julseder.
Det vanligaste namnet, som förf. hört på denna stock, är »gräupacken»
(= spispacken, gräue = spis). Men kärt barn har många
namn. På södra Gottland i socknarna omkring Habblingbo kallas
den »murpacken»; äfven namnen »jaulpacken», på Fårö »jaulapacken»,
samt »jaulstucken» förekomma; detta namn har förf. antecknat från
Eskelhem och Mästerby samt efter Säve i Gärda, Rute och Fårö.
På det sistnämnda stället förekommer äfven namnet »grävva pållt».
På östra Gottland synes den alltid varit af fur, men åt
Habblingbohållet växlade det mellan fur och gran. På sydligaste delen af
Gottland, där barrskog ej förekommer, utom i Vamlingbo, var
»gräupacken» af björk. Här och där såsom i Rone och Hemse tog man
en packe af hvad träslag som helst, oftast ett mera ohanterligt trä,
som man hade svårt att få sönder.
Storleken var växlande. I Habblingbo och Hemse tog man en
mindre kubbe, som bekvämt kunde få rum i Spiseln, och mot hvilken
de andra vedträna kunde ställas. Den vanliga längden synes eljest
varit omkring 4 alnar, ty den skulle i regel räcka julen öfver; på
somliga ställen endast till nyår, på andra ända till tjugondag Knut.
I det senare fallet kunde det inträffa, att den redan vid
trettondagstid var förtärd, hvarför den återstående stumpen då sattes på ända
i Spiseln och ny packe inlades på trettondagsaftonen, som kunde
räcka till tjugondagen. Så var seden vid Österby i Kräklingbo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
