- Project Runeberg -  Fataburen / 1907 /
240

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Gräupacken»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talades det om under hela hälgmille som en ovanligt förnämlig
man.

På julaftonskvällen sköts packen så långt in i Spiseln, man kunde
få den, ty på juldagen, då allt skall hvila, får ej heller »gräupacken»
röras.

I senare tid fick gräupacken ofta brinna, tills den tog slut, men
i äldre tid var det noggrannare. Till nyår borde den alltid räcka,
ofta äfven till tjugondagen, som vi hafva sett. Vid Vaters i
Gothem togs dock packen redan andra dagen ut och kastades i
humlegården, för att man skulle få godt öl följande år. Vid Bjers och
Leipstäde i Norrlanda släcktes packen tredjedagen och kastades i
rågbåset på ladan; på andra håll kastades de sista släckta kolen
dit, för att man skulle få god skörd följande året. Åter på andra
ställen kastades kolen i lammhuset, för att man skulle få god
lammlycka. I detta sammanhang kan äfven nämnas, att det var bruk i
Roma, att den första »falke» (falaska), som föll af packen, skulle
tillvaratagas och föras ut på en bestämd plats på gården, som af
tradition inom huset bevarades i minnet.

Vid Nors i Gothem skulle den sista stumpen af »gräupacken»
förvaras och läggas i »farstuskrubben», och då den gamla
manbyggnaden vid Nors på slutet af 1880-talet refs, förvarades där icke
mindre än omkring 100 sådana gamla gräupackändar.

För de gamle gällde packen sålunda som en lyckobringare åt
huset på olika sätt, och den fick ingalunda helt brännas upp, ty då
flög en fågel ur den. Denna fågel kunde man få höra ropa, när
man ibland satt ensam på packen. Det var nämligen brukligt, att
man under kvällarna i hälgmille – som var full hvilotid, då man
endast åt eller var på julkalas om dagarna samt »rainsivde» (sof
rent) från årets arbete om nätterna – att man då, när man var
hemma, tillbragte kvällen med att sitta och tala om sagor och sägner
och då ofta satt just på packen i en lång rad. Äfven då packen
brändes hårdt, så att det endast blef en mycket liten bit kvar af
den, kunde man, strax innan den var slut, få höra fågeln ropa, och
då var det en gök. Någon gång kunde man äfven under julnatten,
om man låg vaken, få höra göken ropa inne i packen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1907/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free