Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grundtanken i denna saga – trollet, som på hårda villkor
hjälper en människa i nöd, men som förlorar sin rätt, då namnet namnes
– är ju i hög grad lik Finnsägnens, så lik att Finnsägnen rent af
räknats som en afart af densamma. Till och med den
omständigheten, att namnet upptäckes genom en sång, är ju gemensam för
båda sagorna. Det ligger därför mycket nära till hands, att
Finnsägnen helt enkelt lånat namnmotivet härifrån. Denna slutsats blir
så mycket troligare på grund af den omständigheten, att
Titeliture-sagan, såsom jag i annan uppsats skall visa, är af svenskt ursprung
alldeles som Finnsägnen, ehuru den i motsats till denna är spridd
öfver hela västra och mellersta Europa.
Då Finnsägnen alltså utvecklat sig ur en sägen utan
namnmotiv men med i kontraktet fastställd tid för arbetet, så gäller det
att finna, huru denna sägen varit beskaffad rörande sättet att bli
kvitt förbindelsen till jätten. Af försteningsmotivet att döma
synes det med all sannolikhet varit solens uppgång som gjort slag i
saken. En antydning härom kan möjligen finnas kvar i sägnernas
uppgift om, att trollet befinner sig på taket eller på tornet (eller
enligt danska varianter vid östra gafveln), då helgonet nämner det
vid namn, alltså just på sådana platser, där solen tidigast kunde
skönjas. Och ett direkt stöd ger den med Finnsägnen besläktade
sägnen om Trondenes kyrka på Hindön i Norge, hvari berättas, att
en jätte, som höll på att bygga kyrkan, öfverraskades af solen,
då bara det sista stenlasset fattades, och blef till sten, tillika med
sin häst (Svaðilfari!); och där stå de ännu söder om kyrkan.
Äfven en irländsk sägen, som står Finn- och Asgårdssägnerna
nära, pekar åt samma håll, och fast den är virrig och
osammanhängande, förtjänar den att här anföras.
Helgonet St Mogue eller Aidan ville bygga en kyrka och
gjorde detta på en enda natt. Till hjälp hade han en grå häst, som
släpade fram byggnadsmaterial från berget. Arbetet var nästan
färdigt före soluppgången, men då lockade djäfvulen en rödhårig
käring att se ut. Då hon fick se kyrkan, utropade hon: »Oh musha,
St Mogue, asthore! is that all you don the whole night?» St Mogue
blef häraf så perplex, att han lät händerna falla ner, alla slutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
