Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeta, och den grå hästen tappade sin börda. Den ligger ännu kvar
och är så stor som tre hus. Kyrkan blef aldrig färdig utan
förföll, och det är nu inte mer kvar af den än helgonets bildstod.[1]
Sägnen är på mer än ett sätt bisarr. I stället för jätte är det
här ett helgon, som gör arbetet, betecknande nog på natten. Att ett
helgon uppför en kyrka på en natt förekommer visserligen äfven i tre
franska sägner, men detta visar tydligt, att man blott ersatt djäfvulen
eller ett troll med ett helgon. Tydligen förstenas helgonet också, ty då
det ej blir något med kyrkan, men helgonets bild står kvar, kan
det väl knappt tydas annorlunda. Men hvad som förorsakar
försteningen, är ej så godt att säga med säkerhet. Kan det vara den
rödhåriga käringens onda öga? eller att hon bröt tystnaden? eller
hånet i hennes ord? Då det i de tyska djäfvulssägnerna gäller att
inbilla djäfvulen, att natten är slut, förefaller det mig, som om man
här har tänkt sig ett liknande knep: Helgonet tar det röda håret
för solstrålar och förstenas däraf. Det låter bisarrt – liksom hela
historien. Märklig är den grå hästen, som liksom Svaðilfari drar
ofantliga lass.
Men har till Finnsägnen alltså hört, att jätten öfverraskas af
solen och förstenas, är här åter igen en olikhet mellan densamma och
Asgårdssagan, som i stället har sin burleska Svaðilfari-Loke-episod
och sin Torsepisod. Af dessa kan emellertid den förra utan vidare
betraktas som senare påhäng. Det är en af de många historier,
som ställa Lokes sexuella natur i en så egendomlig belysning.
(Något liknande berättar äfven en grekisk myt om Poseidon och
Demeter.) I en del varianter har jättens starka häst omtalats – ett
drag, som finnes kvar i Trondenes- och St Mogue-sägnerna – och
så har man funnit lämpligt att sätta historien om Lokes
märräfventyr i samband med Svaðilfari. Och detta så mycket hellre, som
man i norrön diktning blifvit van att tänka sig Loke såsom den
listige räddaren i alla gudarnas svårigheter.
Denna skaldeschablon visar sig äfven i fråga om Torsepisoden.
Man hade vant sig betrakta Tor som uteslutande den råa styrkans
gud, som nödvändigt måste slå till med hammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
